Jag heter Felicia och är 23 år. Jag driver idag mitt företag Felicia Grimmenhag Dressage där jag föreläser om min olycka, inspiration och målsättning. Jag håller även inspirationsclinics. Jag driver också tränings -och tävlingsverksamhet med hästar och gör idag en satsning mot Paralympics 2020 i Tokyo.

Jag växte upp som vilken normal tjej som helst. Jag var väldigt envis och självständig redan som liten och hade Pippi Långstrump som största idol. Redan i en tidig ålder började jag hålla på med hästar och red på ridskola tills jag kom upp i tonåren då jag slutade med hästar.

Den 13 juni, 2011 var sommarlovets första dag och jag hade precis hade gått klart första året på gymnasiet. Jag körde moped och såg inte bilen i svackan som kom alldeles för fort. En kraftig kollission inträffade och den dagen förlorade jag mina ben och mitt liv förändrades för alltid.

Efter ett tufft uppvaknande på CIVA några dagar senare på Akademiska i Uppsala, kom några veckor fyllda av en känslostorm som pendlade mellan sorg, ilska och frustration. Sen började beslutsamheten krypa sig på. Jag satte tre mål när jag låg på sjukhuset. Att jag skulle börja skolan igen, att jag skulle gå igen och att jag skulle börja rida igen. Att gå gjorde jag första gången efter fyra månader. Börja skolan och sitta på hästryggen gjorde jag redan efter 10 veckor.

Satsningen som pararyttare satte inte fart förrän 2014 då jag fick hem en foderhäst som jag hade som min egna. Vi tävlade och jag fick blodad tand. Jag köpte min första egna häst det året och sedan dess har jag haft uppvisningar på bl a Falsterbo, SIHS och Elmia. Jag har tävlat på SM och rider nu på internationell nivå.

Jag är även en uppskattad föreläsare som har varit ute en del på ridklubbar men tas även in sporadiskt av Akademiska. Jag tror mycket på att vi skapar våra egna möjligheter och att det är när vi slutar sätta våra egna gränser som vi verkligen kan lyckas.